Jag måste bara...

Idag när jag satt på tåget hörde jag denna låt på min MP3. Och tankarna for genast tillbaka 2 ½ år. Jag försvann med en gång in i en annan värld. Hörde inte folket runt om. Var det några mer med på tåget?

Min kusin hade denna som sin låt när en mycket närstående person till henne var sjuk. Och för 2 ½ år sedan när vi hade det jävligt tufft, sa hon detta till mig, och det blev även min låt som jag lyssnade mycket på under den tiden. Jag glömmer aldrig den dan när jag satt på tåget med mina vänner och denna låten spelades på min MP3. Helt plötsligt så bara det brast. Jag började gråta, först lite. Jag stirrade ut genom fönstret, kanske ingen ser det då? Men sen brast det ännu mer och jag klarade det inte mer. Började gråta som ett litet barn och ställde mig upp och lämnade mina vänner utan att säga något. Jag satte mig en bit bort och fortsatte gråta, Linda kom men jag slutade ändå inte gråta. Varför var det enda jag hade i huvudet? Efter det har jag inte lyssnat på låten, men idag när jag hörde den så for som sagt tankarna tillbaka.

Jag skriver inte vad det handlar om. Men Ni som känner mig vet vad det är. Och Ni som inte känner mig och inte vet. Sorry, men det kommer fortsätta så.

Carpe Diem!

Nu är jag hemma igen. Pratade med läraren så jag och L. fick redovisa först och sen fick jag gå när jag kände att jag inte orkade mer. Så drog på rasten. Tog tåget 10.00 hem till Falköping igen där pappa och Bebis hämtade mig. :)

Efter att ha letat efter traktorer med Bebis så är jag nu hemma. Ska äta lite och sen sova. Missade ju massa timmar i natt. :(

Carpe Diem!

God morgon på Er. Japp, jag somnade till slut. Efter att ha tryckt i mig alvedon och ipren och låtit dem värka så gick jag och lade mig igen kl. 03.15 Och nu sitter jag här igen, 3 timmar senare. Ingen värk och ska snart ta mig till tåget. Som tur är ska min kära sambo köra mig ned. TACK!

Ha en bra dag!

Carpe Diem!

Jag måste verkligen sova, NU. Men kan inte, inte pga feber, utan pga mina knän. Just nu vill jag bara slå sönder dem och plocka ut dem! Varför just i natt? När jag ska upp till skolan imorgon? Klockan ringer 05.15 Kanske är det paniken som gör att jag inte kan somna om också? Jag vet inte. Men just nu vill jag bara ringa min pappa! Jag vet, löjligt, men när jag är sjuk eller har ont någonstans då blir jag pappas lilla flicka ibland. Och det måste man få bli! Han är ju ledig imorgon...kanske skulle man? Jag vet att han aldrig skulle bli arg. Han skulle sätta sig i bilen och göra de där milen för att komma och ta hand om mej. Samma sak med mamma. Jag älskar Er, mamsis och papsis!

Nu ska jag sluta tycka synd om mig själv här i bloggen. Hoppas Ni sover gott, och att Ni sover lite åt mig också. Behöver sömn, så jag klarar examinationen imorgon!

Carpe Diem!