Mm gosigt, har myst ner mig i sängen. Kom hem från stallet för en stund sedan. Idag red jag min lilla favvo. Japp ni läste rätt jag rider fast jag går in i vecka 20 denna veckan (halvvägs alltså). Har inga problem med att rida ännu. Visst har mage, men inte mage som stör mig. Red visserligen snällt idag. Endast skritt, tölt och lite trav, men eftersom inte Ö har ngn bra trav blir den skumpigare än vanligt vilket kändes lite i magen. Men gick precis lika bra ändå! En del blir förvånade av att jag rider, men varför? Många utför andra sporter gravida, höggravida. Klart det finns risker, du kan flyga av hästen, men du kan även få en spark i fotboll eller du kan ramla när du springer och faller illa. Jag har läst och hört många som ridit under sin graviditet. Någon till två dagar innan BF, men så extrem kommer inte jag vara. Ska sluta innan jul, till en dels förtjusning. Men så länge inte magen, foglossningar eller annat hindrar mig så fullföljer jag mitt mål med ridningen!

Nu ska jag sova. Tog väldigt mycket energi från mig, men det är värt det eftersom jag mår bra utav det!

Carpe Diem

God morgon! Jag håller på att plockar lite med det sista inför fotningen idag. Bara små grejer som sambons tallrik som tydligen var svår att ställa ner i diskmaskinen i morses, bädda och fixa med handdukarna i badrummet. Är med en tår i ögat jag gör det. Trivs verkligen så bra här! Önskar det var en trea! Men barnvänligare där borta och sen är det ju en trea också. Blir säkert bra när vi väl fått ordning på stället. Men den här är verkligen speciell den vi har nu. Den har varit med sen vi hade vår första "dejt" typ 3,4,5 november 2010. Så den har en plats. Men nästa blir ju VÅR alldeles egna! Nya minnen, bara bra hoppas jag, kommer med den. Ytterligare ett plus med den nya. Läget är bra hade nog många tyckt, men efter att ha bott så som vi gjort nu blir man kräsen. Haha låter som om vi ska flytta långt bort, men handlar om 500-1000m, men de metrarna blir längre ifrån spårvagnarna och pendeln. Bussarna går iofs väldigt nära, men hatar åka buss. Antar att jag får vänja mig, och 500-1000m längre till spårvagnarna kan jag nog leva med. Är ändå nära egentligen, men som sagt har man bott som vi gjort nu, blir man jävligt bortskämd.

Nä dags att sätta på mig ett ansikte och acceptabla kläder och bege mig bort till läkaren.

Carpe Diem