Gud vad skönt det är att vara tillbaka och jobba! Igår när jag stod ute med barnen och dom åkte pulka, och fixade och trixade för att få plats med fyra stycken på en pulka, kände jag bara hur mycket jag älskar mitt jobb! Är det inte underbart?! Och det kom fram barn och sa att jag hade varit borta sssåå länge och att dom hade saknat mig..värmer verkligen i hjärtat. Då måste man ju göra något bra menar jag ;) Och jag har ju som sagt saknat mina små knasbollar. Haha ja det var rätt ord!

Och den braiga känslan försvann inte när jag åkte från jobbet. Nepp, den förstärktes. :D Jag åkte direkt upp till brosans sambo och F. för att gå och hämta L. på förskolan. Och där har vi en riktig knasboll. Blev glad när både hans favorit faster (visserligen är jag hans enda, men det låtsas vi inte om), mamma och lillasyster kom och hämtade honom...Och när han fick höra att vi skulle åka pulka blev han ännu gladare. Väl i backen var det race om gällde mellan mig och han. Jajamen ner för backen for vi..och det gick bra för mig ända fram tills dess att snön och pulkan spelade mig ett spratt. För vilken vurpa! Och L. gör det enda rätta och lägger upp ett asgarv. Vem hade inte gjort det? Jag gjorde det med. Men längst kom jag, men tydligen vann man om man kom kortast. Haha han är för söt. (Reglerna ändrades en del gånger kan jag tillägga) Kärleken till den här lille pajasen är obeskrivligt stor! <3

Gårdagen var full av glädje..tänk vilken glädje barnen ger en! :D

O morgondagen kommer säkerligen bli lika bra! Först jobb och sen julbord! :) Dagen kommer vara rätt stressig, men en arbetsdag som avslutas med julbord hör ju inte till vanligheterna..så då kan jag lätt ta lite stress! :)

Carpe Diem!

And I'm back in town! Känns lite skönt att vara hemma igen, efter några dagar ute hos mamma och pappa. Och jag känner mig bättre. Febern är borta och pencillinet har börjat verka, MEN tydligen är jag inte riktigt så bra som jag trodde. :( Jag och mamma gav oss på en runda på stan innan vi drog hem till mig. Efter två affärer var jag helt slut och det blev sängen och vila när jag kom hem. Så det blir inte jobb imorgon :'( Insåg att jag aldrig skulle palla 8-9 h jobb. Känns inte allt för kul. Saknar mina gangsters! ;P Men på tisdag går jag och jobbar! Om jag så ska krypa dit! Nä så illa är det inte. Men ska försöka sysselsätta mig med lite saker imorgon, så jag orkar jobba på tisdag. Jag känner mig ju pigg. Det är bara när jag ska göra något som det inte riktigt är lika okej. Kanske inte så konstigt eftersom man legat hemma sedan i tisdags..men men, usch vad tråkig jag är nu. Förlåt, men var tvungen att beklaga mig lite ;)

På torsdag bär det av bort till Hudene på julbord med jobbet...Kan bli riktigt trevligt, då vi trivs så bra ihop alla! Och vart Hudene ligger? Ska jag vara ärlig så använde jag mig av hitta.se :S Borde jag vetat vart det ligger? Njae..Det ligger iaf boråt Herrljunga typ, fast lite mot Annelund. Aa mittemellan Herrljunga och Annelund kanske? Verkar iaf vara en liten plutthåla. Så har Ni inte hört något från mig under fredagen så har jag kört vilse i skogen, och sitter och dricker glögg med älgarna. :P

Nä, dags att äta lite. Ha en fortsatt bra kväll!

Carpe Diem!

P.s Läst på en läktare: "Ät din bajs" ...hallå ska man skriva något sånt kan man väl ändå använda korrekt svenska eller??

Jag vet...La upp samma låt för några dagar sedan. Men fick tips av Å. om den här. Och måste säga att jag nog tycker den här är bättre, eller vad säger Ni?

Egentligen skulle jag kunna göra ett tomt inlägg här, för jag vet inte vad jag ska skriva. Jag är sjuk..har panik. Ni som känner mig vet vilken panik jag får av att bara ligga hemma och göra ingenting. Fördelen är att jag haft tid att prata med en mycket kär vän till mig D. Så himla bra vän! Det var han som lyckades börja plocka bort stenar från den där muren som restes runt mig för ngt år sedan. Och nu är muren snart riven..emellanåt har det byggts på några stenar igen, men de har fallit igen. Igår pratade jag med honom och berättade en historia om mig. Anledningen till att muren byggdes upp. Och jag berättade även för honom att det var han som började plocka bitar av muren. Som till slut, med hjälp av andra kompisar, killar m.m., nästan inte existerar längre. Jag hoppas innerligt att jag inte behöver se den muren igen..Men ibland skulle det som jag sa till honom vara skönt att ha den där muren, för att skydda sig bakom. Men vad är det för liv? Jag är glad att den är borta, och att jag är mer öppen, vågar släppa in folk..för gudars vilka härliga människor jag träffat den senaste tiden! Nygamla kompisar i stan, glatt gäng i Borås! och sist men absolut inte minst A.!

Så till Er som har kvar Era murar..plocka stenarna, ännu bättre spräng murjäveln! Man vinner så mycket på det..visst man blir sårad ibland. Men thats life my dear friends! Och det lär man sig på isf..

Carpe Diem!