Egentligen skulle jag kunna göra ett tomt inlägg här, för jag vet inte vad jag ska skriva. Jag är sjuk..har panik. Ni som känner mig vet vilken panik jag får av att bara ligga hemma och göra ingenting. Fördelen är att jag haft tid att prata med en mycket kär vän till mig D. Så himla bra vän! Det var han som lyckades börja plocka bort stenar från den där muren som restes runt mig för ngt år sedan. Och nu är muren snart riven..emellanåt har det byggts på några stenar igen, men de har fallit igen. Igår pratade jag med honom och berättade en historia om mig. Anledningen till att muren byggdes upp. Och jag berättade även för honom att det var han som började plocka bitar av muren. Som till slut, med hjälp av andra kompisar, killar m.m., nästan inte existerar längre. Jag hoppas innerligt att jag inte behöver se den muren igen..Men ibland skulle det som jag sa till honom vara skönt att ha den där muren, för att skydda sig bakom. Men vad är det för liv? Jag är glad att den är borta, och att jag är mer öppen, vågar släppa in folk..för gudars vilka härliga människor jag träffat den senaste tiden! Nygamla kompisar i stan, glatt gäng i Borås! och sist men absolut inte minst A.!

Så till Er som har kvar Era murar..plocka stenarna, ännu bättre spräng murjäveln! Man vinner så mycket på det..visst man blir sårad ibland. Men thats life my dear friends! Och det lär man sig på isf..

Carpe Diem!