Tänkte skriva lite om det som stod i Babygruppens grav.app Att man nu kan känna barnets rörelser som kurrande eller lätt fladder i magen.

Jag började känna detta lite innan jag gick in i v.18, men visste inte säkert om det var barnets rörelse jag kände. Jag tänkte nog mest att det är väl tarmarna som arbetade. När jag var hos min barnmorska berättade jag om detta och hon sa att det var början av "kännandet". Och den känslan över att känna sitt barns rörelser är helt obeskrivlig. Man måste själv vara i den situationen för att förstå hur häftigt det är. Jag önskar bara att jag kunde förmedla över det till min sambo, att han kan få en känsla av hur häftigt det är, men det går inte. Hans känsla kommer senare när han kan känna utanpå att barnet rör på sig, tills dess får han försöka förstå det jag säger. Att det är en livlig krabat vi har där inne har vi fått höra. På vårat första ultraljud såg vi hur barnet sprattlade och hade sig och läkaren sa det att den var väldigt aktiv. Fast det är klart hen har ju en pappa som en duktig fotbollsspelare så det är väl en fotbollsbebis jag har i magen. Vem vet? Och nu förra veckan när jag var hos barnmorskan och vi skulle lyssna på bebis sa hon: "Oj då vad den rör på sig!" Och visst är det härligt när de sprattlar runt där inne? Nu längtar vi till RUL som är om 1 ½ vecka. Då får vi se vår skatt igen! Man har nästan inte fattat det ännu; vi ska ha barn. Shit, lyckan är total. Och barnet kommer få den bästa pappan ever! En pappa som skämmer bort hen dock, men så länge det är på en måttlig nivå är det inte skadligt. Nu sitter jag här med tårar i ögonen, känner sådan enorm värme i hjärtat och kärlek och som sagt: obeskrivligt. Får gärna vara april nu, vill krama, gosa och pussa på vår skatt! Vi ska bli en egen liten familj! (Nu gråter jag) Jisses Amalia! Tror jag tar och sätter punkt här för nu är skärmen helt suddig.

Carpe Diem!

Oj, har ju missat grav.veckan

I onsdags gick vi in i v.18 (Nu. 17+5)

Barnet:

Nu är vårt barn 12,5-14 cm långt mellan huvud och stjärt. Barnets vikt är ca 220 g. Nu är det full rulle i magen, det sparkas, gör grimaser, slår och vrider sig. Nu kan man oftast se barnets kön när man gör ultraljud.

Mamma:

Nu kan du kanske känna barnet rörelser som kurrande i magen eller som lite lätt fladdrande. Du kan känna dig piggare nu än vad du varit tidigare under din graviditet.

Pappa:

Om pappan buffar lite på mammans mage nu kan du känna om bebisen buffar tillbaka. Och det är en väldigt häftig känsla.

Info tagen från Babygruppens gravidapp.

"God morgon god morgon hör fåglar sjunga glatt..." eller? Nä, utanför mitt fönster hör jag bara massa regn och blåst. En riktigt höstdag med dåligt väder med andra ord. Orken idag är lika med noll. Tog nog ut mig alldeles för mycket igår, vilket känns lite jobbigt. Hade velat gjort lite idag också, men får bli vila idag och förhoppningsvis få lite gjort imorgon istället. Känns lite tråkigt att det är så här just nu, men inte mycket jag kan göra någonting åt. Och heller ingen idé att hänga allt för stor läpp eller klaga allt för mycket på det. Det är bara att se att det kommer bli bättre så småningom, se det positiva. Att se det positiva även när det är lite motgång är viktigt. Sen finns det stora och det finns små motgångar. Visst stora motgångar kan vara svårare att se det positiva i, men de små vardagliga motgångarna får man försöka se något positivt i. Annars blir man galen tror jag, eller jag skulle i alla fall bli det. Oj nu svävade jag iväg lite här. I och för sig skadar det väl aldrig att bli påmind om det, är nog ganska lätt att falla ned i den gropen. Om man gör det kan det som sagt vara bra att bli påmind.

Nu ska jag vila en lite stund till.

Just det, glöm inte att ställa frågor. Perfekt tillfälle att fråga nu, då jag inte har orken till något annat.

Carpe Diem!