Jag har precis kommit hem från en underbar kväll på Lorenbergsteatern! Tack Glada Hudik! Säger bara det vilken show! Helt klart det bästa jag varit med om på länge! Vilka människor, helt fantastiska, lyser verkligen om dem. Man blir verkligen rörd! Och denna sångröst..helt gudomlig. Och helsköna Maja med hennes härliga kommentarer. Hon rockar verkligen. "Ica-Jerry" ja, vad ska man säga. Det är "Ica-Jerry". Jag skulle kunna gå igenom varje person och beskriva hur fantastiskt duktiga de är, men eftersom alla är precis lika bra så kan jag beskriva alla med samma ord: Fantastiska, strålande, glada, showande. När man ser dem så ger de en en sådan värme som bara strålar inom en! En stor applåd till dem!!

Innan showen så bjöds det på plockmat för oss och gott att dricka, visst det var gott och VÄLDIGT treligt, men det var absolut inte höjdpunkten på kvällen. Höjdpunkten var helt klart showen, men även när Per kom in till oss i VIP-rummet och berättade om sin resa och om deras upplevelser. Vilken underbar syn den mannen har. Här kan vi snacka om att se till att alla människor har lika värde! Varför ska funktionshindrande/utvecklingsstörda särbehandlas?? Jag, som pedagog, blev så arg när jag såg filmen och såg hur de tragglade samma saker dag ut och dag in! Jag tror på (precis som det Per), att man ska bygga kunskaper utifrån något som personerna är bra på. Och ALLA är bra på någonting! Det kan vara en liten liten sak som någon person tycker är intressant och roligt, men utgår man ifrån deras intresse, deras tidigare kunskaper, lär de sig massor. I en sak som kan verka liten kan man få in så oerhört mycket. Som i detta fallet (är ju iofs inte en liten grej, utan en gigantisk). Här är det ju inte bara att det får sjunga och ha roligt, utan det är så mycket mycket mer. Matematik, i form av vart ska jag stå på scenen etc (de ska kunna orientera sig i tid och rum = matematik). Samspel, utan samspel skulle showen gå åt helvete! Språkutveckling, hur många nya ord lär man sig inte när man ska skriva ett manus till en sådan här föreställning. Ja, jag skulle kunna rabbla upp så mycket mer som man kan lära sig genom att utgå från det personerna är roligt och intressant. Varför låta dem sitta och knyta skor hela dagarna? Vad lär de sig på det? Visst knyta skorna, men vad är viktigast? Kunna knyta skor eller social kompetens? Sen finns det ju kardborre på skor som han säger!

Efter att ha lyssnat på honom kände jag bara hur min ena dröm växte mer och mer. Det roliga var att idag när jag plockade lite bland mina papper hittade jag mina gamla teckenspråkspapper, ett tecken? Ja, det skulle vara roligt att arbeta med det igen!

Oj, blev långt det här. Jag skulle kunna skriva ännu mer, men tror jag avrundar här. Sammanfattning: Fantastisk och magisk!

Carpe Diem!

"Ska vi gå en promenad?"

"Visst" (kort)

"Vi kan hålla varandra i handen."

"Jag kan hålla i jackan." (kort)

(En härligt konversation under föreställningen mellan en kille och en tjej)