I morses när jag vaknade och vände mig mot A. kände jag bara sån enorm glädje och kärlek. Och jag började direkt tänka på Cecilia Vennerstens låt Det vackraste. Den beskriver precis hur jag kände då.

Det vackraste jag vet är att se dig när du sover.

Här råder stilla frid och jag glömmer både rum och tid.

Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas.

Att älskas utav dig är det vackraste för mig.

Så sagolikt det är att se morgondimman  lätta.

När mörkret sakta flyr och att se hur dagen åter gryr.

En kylig morgonbris sakta sveper genom rummet.

Jag kryper tätt intill, lycklig för att du finns till.

Stunder av stillhet, ett ögonblick av ro ibland.

Stunder av lycka att bara ha varann.

Det är en rikedom att få älska och att älskas.